Skelleftea

Det blev ett liten oväntat slut på min resa och ett kort men trevligt besök i Uppsala innan jag stod på hemmamark. Det är skönt och lite av en lättnad att komma hem men det var tråkiga nyheter som väntade.

Jag förstod på en gång vad pappa syftade på då han sa att han hade tråkiga nyheter och det andra var lite oväntat. Blev mycket att ta in men.. ja, det är nu jag inte vet vad jag ska säga. Det kanns overkligt.

Jag ar hemma iaf.

Singapore

Har tagit mig till Singapore, snart ska vi lyfta igen for att komma till Doha. Darefter far jag mer information och forhoppningsvis ska luftvagarna vara oppna sa att jag kommer mig hem till alskade sverige.

Fastnar jag i Doha skulle jag dock fa endel kostnader betalda men det kanns som om det har kommer att ga vagen anda!

Hälsningar från en optimistisk tjej

Vill ni kontakta mig i framtiden eller besöka mig så är adressen;

Lina
Doha Airport International
Al Matar St
Doha, Qatar
Asia

Nu ar det inte lang tid kvar och det borjar markas pa drommarna jag drommer. Jag har traffat alla i mina drommar, jag sprang pa Lisa och Annelie pa nagot hostell i mina drommar. Jag har haft drommar som man inte vill sluta dromma och drommar som man borde ha vaknat fran for lange sedan. Drommar som det inte gar att vakna till.

Nu ar det bara att halla tummarna pa att askmolnet forsvinner och att det blir en saker fard och att tidsplanen haller. Kanner mig inte sa supersugen pa att vara fast i Doha. Nu vill jag hem. Det har varit tre for langa konstiga veckor.

Jag har pratat med Angelica om vad man ska saga om den fem manaders resa jag har haft. Jag har varit med om en hel del. En lite dalig borjan, ett bra mitten och ja, den sista tiden vet jag inte hur jag ska borja beskriva.

Det ar dags att komma hem nu.

Doktorer, bett och tabletter

Nu börjar resan ta slut och jag tänkte att jag kunde ta och sammanfatta det hela, medicinskt sätt. Det har ju nämligen varit många turer hit och dit till doktorer, sjukhus och apotek.

Det hela börjar efter en vecka i Cairns och dykningen, blod på trumhinnan så jag måste käka antibiotika. Har sedan ett konstigt bett på benet som visar sig vara ett spindelbett, det blir x antal salvor innan jag har kurerat mig från bettet. Sedan tar jag en liten tur till regnskogen och det är här då vi börjar inse att, har du Lina i närheten så kommer insekterna att sätta sig på henne. De få 20 minutrarna i regnskogen slutar i ett enda stort myggbett över hela benet, det blir salvor, myggspray och antihistamin.

Därefter far jag till Atherton för att plocka mango och jag får ont i örat igen och mycket riktigt, jag har ett hål i trumhinnan, jag får antibiotika. (Vi kan slänga in en vagel innanför ögonlocket som fyrdubblar ena ögat där också). Måste sedan komma på återbesök och hålet är fortfarande ett hål och antibiotika käkas friskt. Sedan kommer klådan, det slog regnskogen i klådskalan, såg rent ut sagt förjävligt ut. Det blir steroider och stark antihistamin som gör en trött och slut. Efter kuren avtar klådan sakta men säkert och tillslut så är tiden äntligen över i Atherton och jag gör ett sista besök hos doktorn för att kolla upp öronen. Hålet är kvar och antibiotika tas ännu en gång, örondroppar och öronskydd inhandlas även på doktorns ordination. Sedan visar det sig att om man käkar antibiotika så är det lätt att få svampinfektion. Check. Efter att jag har avslutat den senaste antibiotikakuren så sa doktorn att jag måste fara och kolla upp örat efter två veckor, ÄNTLIGEN, hålet är borta. Det simmas och leker och livet är bra och friskt. Men, så, på min födelsedag så uppdagas det att vi har bedbugs. Det tvättas och har sig innan vi har fått bort krypen och sedan börjar oturen att vända. Krypen försvinner i takt med att klådsalvorna tar slut och livet leker ännu en gång och jag har gjort mitt sista besök på det australienska sjukhuset. Men så har vi Bali.

Livet är bra men jag tycks bli lite sjukare efter varje natt och då botten is nådd så börjar vi prata om att det kan vara möglet i rummet som gjort mig sjuk. Då jag hittar en oanvänd sko söndermöglad i rummet så ger jag receptionen en utskällning och får slutligen ett (typ) mögelfritt rum. Känner mig forfarande ganska nere och krasslig men det börjar vända. Då Danne dör så försvinner all energi och kroppen la av både psysiskt och fysiskt. Huvudvärken smyger sig på och jag får en hosta som gör att Emelie tycker att jag kan spela flickan i Exorcisten. Då jag följer Emelie till doktorn så bad jag honom att snabbtitta i min hals och han verkade tycka att jag var lite hypokondrisk då han inte såg något fel. Han går sedan för att fixa antibiotika åt Emelie och min hosta kommer igång. Han ändrar sin uppfattning och jag får fyra olika tabletter mot hostan. Nån dag senare känner jag mig ännu sämre och drar mig till apoteket och får antibiotika och jag har bihåleinflammation. Käkar antibiotika i fem dagar innan luktsinnet kommer tillbaka. Och det för oss till idag.

Igår var första dagen efter antibiotikakuren och idag vaknar jag med en smärta i örat som aldrig förr. Jag spyr, mår förjävligt och tar mig till apoteket ännu en gång med långsamma ben och ett lutande huvud. Jag ber doktorn kolla i örat och -HEJ "MELLANÖRAINFEKTION". Doktorn ber mig åka till en specialist men jag förklarar att pengarna inte räcker till det, han vill ge mig stark antibiotika och jag förklarar ännu en gång att pengarna inte räcker till den heller. Så nu sitter jag här, ännu en gång med billig antibiotika i kroppen, smärtstillare och tabletter för inflammationen.

Så vad säger man om 6 kurer med antibiotika på en knappt fem månader lång resa? Jo att det är dyrt. Jag har räknat ut att mina småbesök har kostat mig ca 4000 svenska kronor och att öron inte riktigt är min grej. Har tom hittat ett smeknamn för antibiotika, anti-B. Det är faktiskt lite underhållande när jag läser igenom allt men jag kan ju inte påstå att jag inte tycker synd om mig själv.

Sista dagarna.

Sitter nu vid varat gamla hotell (billigast internet i stan) och kollar pa ett smockat poolparty och onskar att ALLA var har igen. Det ar uppblasbara hopptorn mm, vi far se om vi joinar in. Det ar dock lite sliten fortfarande och budgeten ar ju inte pa topp.

Kanns otroligt bra att dagarna gar.
Nu vill jag hem. Men jag kan anda njuta av sant som innehaller sol och bad. Det kommer jag anda att sakna.Det och att har behover man aldrig kolla pa klockan.

Dagarna går, Emelie flög hem igår och nu är det bara jag och Angelica är kvar. Klas är fortfarande i Indonesien och på någon av Giliöarna men borde komma hem till Bali snart tycker jag. Det är konstigt att bara vara två efter att tidigare ha tillhört en stor grupp eller tom stått emellan tre grupper. Har även lyckats dra på mig en bihåleinflammation, har inte fått diagnosen av en läkare utan det är Angelica-som-har-haft-alla-sjukdommar som har hjälpt mig komma på vad det var. Tandköttet gör ont, näsan gör ont, har varken smak eller luktsinne, huvudvärk. Går på antibiotika nu, det bör väl bara borta om någon dag.

På Gili Trawangan så hade jag en hemsk hosta och då jag följde Emelie till doktorn (för hennes "tonsils", kommer inte på svenska ordet) så hörde läkarn hostan och gav mig medicin också. Då jag var till en annan läkare för att få antibiotika så får jag veta vad jag egentligen ätit.

Jag har ätit fyra olika tabletter i fyra dagar, tre ggr om dagen.
"Den är för torrhosta, den är för blöthosta, den är för torrhosta, den är för blöthosta."

Det går ju inte att göra annat än att älska läkarvården och engelskan i det här landet.


Eftersom jag befinner mig i Kuta så finns det inte så mycket mer att göra än att sola vid poolen på dagen och festa på kvällen. Igår gick jag till "Mallorcabordet" där alla svenskar förfestar, jag tog det lugnt iom antibiotikan fast det var ganska kul ändå. Ibland kan det bara vara jobbigt att prata med folk. Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på vissa saker. Det var en kille som berättade att han hade bestigit ett berg på Lombok och att det var så jobbigt för att han fick höjdsjuka och svimmade. Vad ska man svara? Ibland vill jag bara berätta allt för alla och att varenda människa ska veta allt. Tydligen går det rykten om hur det gick till. Det är svårt men. Det är ju bara att ta sig igenom det.

Igårkväll gick jag till Apache och lämnade festfolket, det är en reggaebar som Danne snackade om. Han hade nog gillat stället.. Det är så konstigt, jag förstår det inte.

Nej, jag önskar att tiden kunde gå fortare men nu har jag tio dagar kvar.. jag och Angelica har det båda ganska snålt om pengar så det känns skönt att vi är i samma ekonomiklass. Men pga pengabrist, Bali är inte alls så billigt, så blir poolen det största nöjet/enda nöjet och enligt väderdiagnosen så kommer det bara att vara sol på förmiddagen den närmsta veckan. Det här kommer att bli tio långa dagar. Är dock väldigt glad över att jag har Angelica här. Hon är super.

Vi gick till sängs vid nio men efter för mycket tankar kände jag att det var bättre att gå upp. Nej, nu är det verkligen nedräkning som gäller..

Sondag.

Idag har vi alla fatt umgas igen. Jag och Emelie satt vid internet och undrade varfor ganget (Mona, Niklas och Klas) inte hade hort av sig men sa ser jag en liten Klas vandra omkring vid poolen. Det var sa skont att se dom igen, vi at en lunch som alla var smatt besvikna pa (Thai mat overlag ar det svart att gilla nu). Sedan la sig Emelie och Klas for att vila och jag gick med Mona och Niklas for att kopa nagra varma klader till Mona eftersom att hon och Niklas flyger hem till Sverige ikvall. Klas ska stanna med mig och Emelie har pa Bali ett tag och sa ska vi fara till Gili imorgon (ska vara en paradiso) och slappna av. Jag tror att det blir bra och det kanns bra att komma ifran Charter-Kuta.

Nu ska jag ta en sista dusch for det blir nog bara saltvatten tre dagar fram.

2 april.

Det var en fin minnesstund. Vi tog vad vi hade, datorn stod pa kistan, vi spelade lite reggae for honom, en bild fran da vi var och raftade, prasten pratade, vi sjong en psalm och laste en vers var. Vi hade nagra tanda ljus och blommor. Vi fick ta vara adjon.


Vila i frid.
Vara tankar gar till dig och din familj.

Danne.

Jag har nog aldrig gratit sa mycket i hela mitt liv.

Jag far ett meddelande fran Fanny som vill forsakra sig om att det inte var nagon av "killarna" (vannerna fran Oslo) som dog i vulkanen pa Bali. Jag hade inte hort nagot om nagot men svarar nej, gar sedan in pa expressen for att lasa. Det var en 25arig kille som dog och ingen av killarna ar 25 och sen slar det mig. Danne fyllde nyligen 25. Vi undersoker det hela och da det star pa Monas blogg att killarna skulle bestiga berget sa kastade jag ifran mig datorn och brot ihop.

Jag fick fyra timmars somn och da jag vaknade idag var jag klarvaken och gick for att kolla om Mona hort av sig. Hon hade mycket riktigt det och da vi antligen tog oss till dem vid tolv sa brast det annu en gang. Det var skont att fa vara hela gruppen igen men jag vantade pa att Danne skulle komma in och bara gora entren som han alltid gor men han kom aldrig. Tillslut kom prasten och vi satt alla och lyssnade pa da killarna och Mona beskrev de 12 timmars raddningsarbetet de gick igenom, vi kollade pa de sista bilderna av honom och sorjde.

Det ar sa upp och ner, ena stunden ar man bara tom, nasta gang skamtar man om vad som helst, nasta gang rinner tararna, sen minns man de goda stunderna och ler for sig sjalv, sedan ser jag hur killarna forsoker att vara starka och da prasten anvande Danne och dodsfall i samma mening sa brister det annu en gang och jag blir omfamnad. Det ar ju jag som ska vara ett stod for dom och halla upp dom da de bara vill falla ihop. Jag tackar iaf gud att vi kan vara tillsammans.

Imorgon ska vi fara till sjukhuset, halla nagon slags minnesstund, det blir tungt men jag tror vi alla behover det.



Sitter och lyssnar pa reggae for dig nu Danne.
Tack for stunderna, jag onskar att dom hade blivit fler.



Mitt i sommaren
Jag gar bara rakt fram mot stranden, Danne kollar pa mig.
Petar mig pa armen med pekfingret.

"Nu ar du ju annu rodare" sager han med sin underbara norrkopingsdialekt.

I heart Bali.

Det ar bara i Bali som du kan fa foratten da du atit upp din varmratt.

Det ar bara i Bali som man far ta med sig sin egen dricka och dricka vid baren och tom far lana ett glas.

Det ar bara i Bali som man kan bestalla en Red Illusion och fa en gul drink.

Det ar bara i Bali som man kan ga in pa apoteket och be om antibiotika och faktiskt fa det utan svarigheter.

Det ar bara i Bali som man kallas 77 ar gammal och drygaste personen i varlden da man nekar en full kille att slanga i en solstol mitt pa ljusa dagen.

Det ar bara i Bali som man kan vara tva personer inloggade pa samma konto till internet utan nagra konstigheter.

Det som jag tankte skriva igar

Sa, nu kan jag mer lugnt och sansat skriva om gardagen. Mina bett som jag fick ar dock oforklarliga men de samlade sig dar jag lutade benen mot en halmstol och spred sig sedan. Kastade i mig tre tabletter (lite overdos mojligen men jag tog till desperata matt) och smorjde pa aloevera, hydrokortison och Xylokain innan jag gick och la mig. Idag svider betten bara.. jag pratade dock med tva andra killar som hade varit pa samma stalle och de var saklart utan bett. Jag har sagt det forr och jag sager det igen, jag maste vara helt utsokt.

Angende passtjafs.. allt ar i ordning (nastan) det ar bara det att systemet i Indonesien ar valdigt daligt som aven varan taxichauffor tyckte.

Eftersom att vi ska vara i Indonesien i 37 dagar sa maste vi fa varat pass forlangt och efter att ha fatt en massa olika besked sa bestammer vi oss far att fara rakt till kallan dar svaren kommer att vara stamma. Sa da vi kommer till Indonesiska Ambassaden sa ar det ca 4/5 turister och det finns inte en enda skylt pa engelska. Vi far hjalp av nagra killar som sager vilken lucka vi ska ga till. Vi fyller ut blanketten och da allt ar klart ber dom om avresebiljetten vilket jag hade med mig men dock inte Emelie och Angelica. Sedan kommer ber dom om "Fåttåååkopyy" och da vi inte forstar vad han exakt vill ha kollar han pa oss som om vi ar dumma, tillslut forstar vi att de vill ha en kopia pa passet och visastampeln.

"Ok, vars ska vi ga da?"
"Runt hornet."
Gar runt hornet.
"It's blååken".
Vi blir tipsade om att ga till huset brevid.
"No, it's closed."
"Why?"
"Don't know."
"When does it open?"
"Don't know."

Det ar nu jag bryter ut i ilska, varfor har dom inte en kopieringsmaskin pa sjalva ambassaden?! Varfor finns det ingen skylt? Varfor ger alla en olika information? Och framfor allt varfor vet ingen nagonting eller varfor tror sig alla veta allt?

Tillslut tar vi taxin och letar upp en kopieringsfirma, kopierar och atervander.. Jag lamnar in all info och han ber mig att sla mig ner. Jag vantar i fem minuter och da sager han att jag ska komma och betala den 2 april, den 3 april kan jag hamta ut passet och jag far veta det i sista sekund da det ar forsent att angra sig. Problemet ar att jag har langtat som en galning for att komma ifran Kuta och vi skulle fara imorgon men eftersom att jag maste vanta pa passet sa maste jag tillbringa fem dagar till i Kuta medan alla andra far ivag. Tack och lov har jag en snall Emelie som reser samtidigt som mig men det var otroligt frustrerande de dar TRE timmarna pa ambassaden.

aargh

Jag har haft en smatt elandig dag och den blev precis varre. Passtjafs och jag blir uppaten pa stallet jag skriver pa internet just nu... kan inte stanna langre. Min kropp kliar ihjal. Varre an bedbugs. Skumt stalle.

Nusa Dua och Uluwatu.

Sitter nu pa ett internet cafe langs Poppie lane, solen haller pa att ga ner efter en annorlunda dag. Idag har det varit poolparty pa hotellet och jag maste nog saga att Kuta i Bali ar som vilken annan charterort som helst. Det ar pool, strand, bad och fest. Vi ska dock ut till en av paradisoarna om nagon dag och se det vi alla forvantat oss av Bali.

Igar hyrde jag, Mona, Nicklas, Klas och Danne moppar for att kora ner till Nusa Dua och Uluwatu. Det var sa himla kul aven om jag var ratt radd for mitt liv och alla andras liv langs vagen. Mamma, du skulle ha varit mycket radd.

Vi korde ivartfall till Nusa Dua och badade pa en strand tills magen borjade kurra och vi fann vagen till Bambu. Dvs, lyxstalle. For att komma sig till varat bord var vi tvungna att ga pa stenplattor med grodyngel, det var riktigt vackert dar och planboken tog lite stryk men en gang sa maste man ju ata pa en riktigt lyxig restaurang (prismassigt sa var det samma som en billig restaurang i Oslo). Jag at chili och lime marinerade rakor med ris och vi fick aven lite smaplock at ata till. Till dessert var det Tamarillo glass (sur jorgubbssorbet). Det var gott men jag maste ju anda saga att min kara mor kan toppa det ganska latt.

Efter maten tog vi mopparna for att kora mot Uluwatu som lag pa andra sidan halvon men tyvarr blir vi stoppade av polisen som vill se varat internationella korkort. Ingen av oss har ett sa det blev en bot pa ca 70 sek var men det var det anda vart och eftersom att poliserna inte gor nagon anmalning sa hamnar det bara i deras egna ficka och vi far kora vidare.

I Uluwatu sa korde vi till Paru(?) templet och kollar pa ilskna, tjuvakiga och fascinerande apor och sag pa solnedgangen. Det var en riktigt bra dag aven om det gick en hel del pengar for att vara Bali (ca 350 sek). Pa kvallen festade vi in kvallen med ett litet pooldopp och vantan pa Angelicas vanner som vars plan visade sig senare vara forsenat. Det var en handelserik dag och en dag som man kommer att minnas lange.

De narmsta dagarna blir det som sagt Gilli Island som ska vara riktigt vackert och innan dess blir det nog forsranning eller att fara och bada pa nagot roligt stalle.

Maste vidare nu och hanga pa vannerna och poolpartyt. Sammanfattningsvis, livet ar bra och jag njuter av det :)

Bali, Indonesien

Sitter nu pa Ap Inn och vantar in Emelie och Angelica som borde anlanda snart.. fragan ar bara om jag ska vanta tills dom kommer eller hanga pa nagra bekanta fran Oslo.

Imorse kandes det lite tungt da jag anlande alldeles ensam, hade ingen aning om vart jag skulle ta vagen. En man bar min vaska och bad om dricks.. han visade en sedel och jag gav han en likadan.. med andra ord. En man bar (puttade pa en vagn) min vaska i mindre an en minut och jag gav han 150 sek for det.

Jag avskyr att vara den dumma turisten som det ar latt att lura. Fast jag hann dock radda mig sjalv da han bad mig om annu en liknande sedel men jag sa nej da jag inte visste nagot om valutavaxeln.

Maste ga nu, Nyars imorgon sa det ar brattom att dra innan alla bommar igen restaurangerna..

Det ar forbjudet for dom att ga ut..

Mer om det sen, MAT!

Blota lakan

Tips i varma rum utan AC.

Skippa lakanen och blot ner handuken och sov med den. Det ar kanske inte det mysigaste men den haller kroppen sval.

Nu undrar jag bara varfor jag inte kom pa det tidigare.

Perth

Sitter just nu och smalter bort i Perth. Det ar fruktansvart underbart vader har men det ar svart att njuta av det da det inte finns nagon flakt eller AC inomhus. Idag var det 40 grader varmt och dagen spenderades som varma dagar ska spenderas, pa en vacker strand med hoga vagor, dykning och snorkling efter snackor.

Det var alldeles underbart, da vi klev upp fran det forsta "doppet" hade vi lekt i vagorna i en timme. Jag var helt utslagen av varmen och somnade i solen (solskydd var pa sa jag blev faktiskt inte brand). Vid sex vackte Maren mig och vi satt och kollade pa solnedgangen, det var sa vackert och jag ar sa glad over att jag far se Perth och en liten del av "the sunsetcoast".

Nu har jag tva svettiga natter kvar (det gar inte att sova pga varmen) sedan beger jag mig till Bali och min tid i Australien ar over.

Melbourne har tagit ovader till nya nivaer

Melbourne, 30 grader med sol och moln

Ar det mojligt att vara sa trott? Idag har varit en riktigt tung dag da det inte har funnits nagon energi till nagot. Vi gick och shoppade lite, bla en klocka eftersom att min har gatt sonder och ett par skor da mina gympaskor blev ALLDELES for sma efter varan bedbugstvattning.

Darefter "sprang", dvs inte sniglade, vi tillbaka till varat hostell for somn. Har lyckats sova i tre timmar men jag ar fortfarande helt dod.

Imorgon ska vi kanske fara och se Backstreet Boys, jag har velat ga pa en konsert har i Australien och det ar det enda dom har har i Melbourne som ar vart att se. Judith alskar Backstreet Boys sa.. det kanske blir lite nostalgi imorgon.

Sedan ska vi pa tisdag till en Goldwell harsalong som tydligen ska vara 5 stjarnigt for att klippa oss och farga haret och ha harmassage. Det ska bli skont, behover det verkligen och det kostar lika mycket som en klippning i Ske. Det har kan bli spannande!

Sydney Airport

Sitter pa flygplatsen nu och sparar pengar, dvs.. inte checkar in pa ett hostel. Idag har vi haft en turistdag i Sydney och jag fick se Harbour Bridge, Botaniska garden, Operahuset (som inte var sa imponerande som jag vantat mig) och Darling harbour. Det var en bra dag dock lite sorglig eftersom idag splittrades vi. Maren far till Perth och jag och Judith till Melbourne. Ingen mer trio..



Nu ar det BARA 10 timmar kvar innan vi far checka in. Tiden rusar forbi!

Byron Bay, regn och lite karlek.

Jag alskar da vardagen ar bara vardag och man stannar upp och iakttar manniskorna man ar med och bara inser "fan vad jag gillar er".

Surfers Paradise

Skrivet den 26 feb

Nu har vi lämnat surfarnas paradis efter tre nätter utan att ens ha sett stranden. Det var en riktigt bra/underhållande stad, som de flesta säger så är det en feststad. Så självklart for vi på pubcrawl. Fem uteställen, varav ett ställe där vi bowlade. Vi spelade mot sex stycken londonbor och de var alla killar. Bowlingen var nog det roligaste under hela kvällen, alla vi tjejer slog alla killar och vann överlägset. Frågan är ju bara om det var vi som var bra eller dom som var värdelösa. Ni som känner till min bowlingkunskaper kanske förstår att det var dom som var värdelösa.

Det blev dock en tidig hemkväll eftersom att om man går till fem ställen så har man hört alla låtar fem gånger och tillslut varden enda låten jag ville höra var "tystnad".

Igår for jag och Judith till Movieworld vilket är en nöjespark med shower och karuseller. Sekunden vi gick in genom portarnablev vi små barn igen och sprang runt och ville göra allt samtidigt. Det var Batman. Det var Stålmannen, Shrek, Harry Potter, Looney Tunes, Vilda västern, parader och allt möjligt. Det var så fruktansvärt kul att det går inte att beskriva. Rollercoastern (vars svenska översättning jag inte kan komma på) var underbar då den gick så fort att jag inte hann tänka.Jag bara skrattade genom hela färden. Jag har funnit min orädda nöjespark kompis. Ju fortare och farligare desto bättre.



En av höjdpunkterna var då vi såg på Shrek i 4d. Det var en kortfilm om att Fiona blir kidnappad och Shrek ska rädda henne och åker genom en farlig skog. Den var riktigt bra då våra stolar rörde på sig och då luft och vatten sprutade då tex draken
nös.

Det var så kul och tiden gick så fort, vi var där i sju timmar och hann aldrig bli uttråkade.

Idag ska vi fara till Byron Bay och njuta av våra sista fyra dagar tillsammans. Sedan far Judith med mig till Melbourne vilket jag är så glad över, vi har redan planerat in att fara till ännu en nöjespark. Efter fem nätter med henne har jag fem nätter med Maren i Perth och tillsist, Bali! Tiden går så vansinnigt fort och jag kommer att vara hemma i Sverige igen innan jag hinner blinka.

Surfers Paradise

Sitter nu utanför McDonalds igen och tjuvar internet. Just nu befinner vi oss i Surfers Paradise och vädret skulle kunna vara bra mycket bättre. Det är kalla vindar och regn. Inte för mycket regn så att vi inte kan gå ut och inte så mycket regn att vi behöver regnjacka. Pissväder även kallat.

Vi ska på något sät försöka få tiden att gå, bowling, bio eller köpcenter. Ikväll är det någon partybuss som ska ta oss runt på en massa ställen och imorgon blir det Movieworld. Vi försöker att göra så mycket som möjligt nu innan vi ska splittras. Vi har bara sju nätter kvar tillsammans. Det börjar kännas lite vemodigt.


Themepark är väl det enda som slår Zoo.

Skrivet lördag morgon.

Info:
Nu är vi på "Bushcamp" och det innebär att sova i ett tält mitt i skogen, vi har dock dusch, mulltoa, ett skjul med tre väggar och en tv. Köket och baren är väldigt öppen då det bara är två väggar med tak. Vi har även kanothyrning i två dagar.

Det var meningen att vi skulle åka kanot idag till en strand men det fanns ingen lust att stiga upp för paddling imorse. Igår var vi nämligen på en endagstripp till en sjö som låg 16 km bort. Judiths rygg är kaputt sedan vår tur. Det var ganska lugnt påväg till sjön men efter lunchen tog medvinden slut och strömmen drog oss bakåt. Det var så pass vågigt att vattnet sprutade upp i vår båt.

Och självklart, det vi alla hade väntat på. Vågen som skulle välta oss, den kom då vi hade kommit oss halvvägs genom sjön. Det var bara att skratta oss och gå genom det midjehöga vattnet till stranden och få ut allt vatten. Då vi sedan hoppade i båten igen föreslog Maren att hon kunde gå bakom båten och putta den tills det inte var grunt längre. Det var alltid grunt. Hon puttade och sjåade och vi låg i båten och njöt av vinden. Tillslut kom vi fram till floden och Maren hoppade i och vi kämpade oss till land i en timme. Den totala paddlingtiden var 4 timmar och jag måste ändå säga att jag är förvånad över den lilla träningsverken jag har. Fast även om det var slitigt måste jag säga att det var en av de roligare sakerna jag har
gjort bara för att vi hade så kul och skrattade alltmest.

Idag blir det bara att fajtas med myggorna om vem som gör livet jobbigt för vem. Myggorna här är bra mycket bättre på att bitas än i norrland. Jag gick till toaletten, på ca 3 min har jag tre bett på vardera skulderblad.

Jag känner mig hemma här, det är som i norrland.

Så, äntligen, har vi tagit oss från Rainbow Beach och befinner oss nu i Noosa. Innan jag berättar om vår dag som innehöll maneter och surfing så måste jag ju berätta om Fraser Island.

Tre dagar och två nätter, det var en otroligt vacker ö dock kunde det ha varit roligare. Det var lite problem inom gruppen då alla inte klickade så bra men det behöver vi inte gå in på. Det var så vackert och ja.. att beskriva hur vackert en plats är.. det stämmer aldrig så därför valde jag att lägga upp bildserien nedan. Det är inte riktigt samma effekt som då man ser bilderna efter varanndra i datorn men det får duga.

Vi såg även Lake McKenzie som är en liten sjö av det renaste av rent vatten. Det var kristallklart och ännu en gång, oh så vackert.

Dingos är sedda likaså delfiner som simmade bara två meter från oss. Vi fick tom se en död delfin vilket var tragiskt men jag kan inte förneka att jag tyckte att det var "häftigt".

Fraser var bra och jag är/var väldigt glad över att jag for till ön men det var så skönt att vara tillbaka på land. Dessvärre innebar land Rainbow Beach. Ett ställe som har inget att erbjuda om kvällen förutom alkohol. Varje kväll slutade med trötthet pga uttråkade människor och en säng som välkomnades kl nio.

Ivartfall så lämnade vi Rainbow Beach idag för Noosa, ett ställe som har bra mycket mer att erbjuda! Idag tex. GRATIS SURFNING. Dvs, gratis uthyrning av dåliga brädor och totalt oerfarna surfare. Det resulterade i blåmärken, skratt, kallsupar och avslutades med att jag blir bränd av en manet.

(Låt mig då inflika än en gång om min tur.

Dom som hyrde ut brädorna
"Do we need wetsuits?"
"No"
"Are you sure"
"Yeah, there are hardly any jellyfishes now"
"Ok"


Livräddaren
"Yeah, you got stung"
"I'll get you some ice"
Ett tag senare
"Oh, we don't have any but I'll give u a hot shower, that will help the sting."
Vi går till något rum.
"Oh, it's locked and I don't have the key".

Sedan fragar vi om de olika maneter som fanns och han berattar om de tre vanliga. De stora och geleaktiga som bara kliar lite. Sedan dom sma rackarna som svider betydligt mycket mer. Gissa tra gånger vilken jag brände mig på.

Justdeja.
Fast ändå lite coolt).





Nu blire shopping, dvs mat. Imorgon blir det Australia Zoo och vi längtar som galningar!

ca 270 grader Indian Head, Fraser Islan

Emu Beach Resort

Så, vad är nytt?
Jajemen, vi har fått bedbugs, även känt som vägglöss i svenska termer.

I lördags steg vi upp på morgonen för att checka ut från vandrarhemmet och jag hittade elva bett på mitt knä. Jag levde i förnekelsne och påstod att det bara var myggbett eftersom att betten låg inte i rad (vilket de ska göra enligt många). Fast då mötte vi en tjej som skulle åka med samma Greyhoundbuss som oss och överhörde henne prata om hennes bett, bedbugs och de låg inte i rad. Judith började bara skratta och sa att dom var fulla, därför var de inte i rad. Lössen det vill säga.

Men, mycket riktigt, de må ha varit fulla vägglöss men det var bara att konstatera att det var vägglöss. Eftersom att vägglöss lever i tyg (då de inte lever på människor) så innebär ju det en himla massa tvätt så då vi anlände i Emu Park
visades vi direkt till -inte våra rum- utan tvättstugan. Det var bara att sätta igång. Men tur i oturen så hamnade vi på världens bästa vandrarhem, både i kategorin mysighet och service. Det är det finaste vandrarhemmet någon av oss har sett,
rent, fräscht och nytt. Sedan då vi berättade för dom om vårat problem så fick vi så mycket pengar som vi behövde för att tvätta absolut allt. 3 dollar tvätten och 3 dollar torktumlaren innebar 48 dollar vilket är ca 320 kr. De fick dessutom
veta att det var min födelsedag (och si vilken födelsedag det var) så vi fick en flaska vin mitt bland all tvätt. 48 delat med 3, det blir några omgångar tvätt så vi fördrev tiden (6 timmarna) med att spela monopol vilket var ganska kul eftersom det
en födelsedagsfest för en annan tjej på vandrarhemmet så det kom en massa och pratade med oss. Ägaren kom senare och pratade med oss och då han frågade tom om vi ville ha mer att dricka. De var riktigt generösa.

Under kvällen upptäckte vi fler och fler bett och inte bara på mig. Maren och Judith hade också fått bett. Men vem tror ni vann på antal bett.. jo, det kan ju inte ha varit någon annan än jag. Judith hade ynka elva bett, Maren hade dock lite fler
bett och hennes siffra var 35. Vill ni ha min siffra så kan ni lägga till 60 bett på Maren och 84 på Judiths siffra. Ingen slår Lina, mitt blod måste vara utsökt.

Maren berättade tom för mig att då dom var i Mission Beach utan mig så fick dom en massa myggbett. Då hade hon sagt att det var lugnt för då jag kom så kommer de att vara ute efter mig. Mycket riktigt, efter en dag i Magnetic Island så var jag biten av fem myggor. Deras score var noll.

Nu sitter vi på McDonalds och använder det älskade internet igen, vi väntar på bussen som går klockan ett inatt (tidig tisdagmorgon). Egentligen skulle vi ha varit i 1770 nu men vägarna dit är översvämmade så istället far vi direkt till
Rainbow Beach där det är Fraser Island som väntar. Så tyvärr missar vi kajaken och delfinskådningen men må så vara.

Ich mag es trotzdem.
(Jag försöker lära mig tyska).

Konversation 01.17

Lina: Look at her, she's buuurned.
Judith: Yeah, she has red legs.
Lina: Ok. They're as red as my face.
Judith: Well no, you are only a tomato.

Solway Lass

Jag kom precis hem fran var segeltur pa Whitsundays och sitter nu pa Peterpans med salt pa kinderna. Vattnet var blatt men tro mig att om du kokar din pasta med det vattnet sa blir det alldeles for salt. Tack och lov for vatdrakterna som tog upp lite av saltet aven om det var langt ifran mysigt att dra pa sig dom.

Det var iaf fyra dagars sol (otroligt att vi fick ett uppehall, som sjalvklart slutade sa fort vi kom i land). Vi simmade i korallreven, sag stora fula fiskar som var storre an 1 meter, sag fina fiskar i alla mojliga storlekar och farger. Det var skoldpaddor som stack upp huvudet har och var. Delfiner fick vi ocksa se. Vackra oar, ibland blir jag verkligen forvanad over att det kan faktiskt vara sa vackert.

Skrattade gjorde vi ocksa, det kommer att bli jobbigt att skiljas fran tjejerna. Vi skrattar oss dubbelvikta och tarogda.



Ikvall blir det fest med folket fran baten och mina svenska vanner fran Atherton. Det blir mitt fodelsedagsfirande eftersom att imorgon sitter vi i bussen hela dagen. Vi ska till Emu Park, ingen har hort talas om stallet men enligt folket pa resebyran sa ar det en av dom vackraste stallena just nu. Vi far bara hoppas att vadret ar med oss!

Update.

Sitter nu på McDonalds med Maren och Judith, vi håller på att boka biljetterna till Emu Park och det är bara besvärligt.. det visade sig att det blir en dagsbuss.. en åtta timmars bussfärd på min fodelsedag. Mindre lyckat men vad ska vi gora?

Imorgon åker vi iväg på en tre nätter/tre dagars segling. Det blir underbart! Jag är dock lite avundsjuk på Maren som ska få dyka igen. Dumma oron. Men snorklingen är ju inte fy skam.

Idag har det varit shopping, forberedelser, sol och bad! Jag stotte även pa Olle och hans tjej från Skellefteå. Olle har också spelat basket (Matilda, du vet vem :). Alltid härligt med välbekanta ansikten!

Nu blir det Subways, 'koket' dom har här är ingenting att hurra for. Det går inte att laga mat där. Det är bara for att dom ska få sälja deras mat. Vi behover lite mer än bestick och kyl.. Jaja, nu kurrar det. Skepp ohoj, vi ses på fredag.

Regn och regnrockar.

Sitter pa Magnetic Island nu, riktigt vackert ar det. Men 30 sekunder utomhus och du ar blot overallt och sa ar du annu lite blotare en sa. Det fullkomligen oser ner, vilket kanns trakigt da vi inte kan se nagot av naturen utan bara sitta inomhus och lasa bocker, sova. Snorklingen som vi skulle gora bytte vi bort mot lite internet tid. Nu far vi hoppas att vadret blir battre snart igen.

Imorgon blir det Airle Beach, vi fick hora att vadret kommer att vara densamma dar och ja.. jag kommer nog lyckas lasa ut en bok imorgon..

Be till vadergudarna!

Datorer och regn

Sitter nu pa Peter Pan i Cairns och vantar pa att fa min Greyhound biljett (buss) och ferryticket till Magnetic Island fran Townsville. Pa fredag borjar min resa nerfor kusten och jag hoppas verkligen att vadret blir battre. Nu ar det graare an gratt. Dumma dumma wetseason.



Idag har jag antligen blivit datoragare. Det blev en Asus for ca 2800 sek, det kan vara onodigt da jag anda maste kopa en ny och annan dator till hosten for skola men.. skydivingen (som jag inte kan/ska gora) var dyrare an datorn sa det var anda en utgift jag raknat med att gora.

Ikvall blir det nog att ga pa restaurang ensam och bio, ensam. Avatar maste jag ju se pa 3D och det ska bli kul. Till sist ett besok pa McDonalds sa jag far testa internet pa datorn. Maste ju testa alla funktioner, det ar sa kul att leka med datorn!

Oronproblemen fortsatter

Jag tog mig antligen i kragen och gick till doktorn for att kolla upp oronen igen. Jag ville kolla om jag fortfarande hade ett hal i oronen (har jag det sa far jag inte fa in vatten i oronen, dvs att bada ar inte det basta). Doktorn var riktigt duktig (antingen ar dom vardelosa eller super) och han hade svart att bedomma om jag fortfarande hade ett hal eller inte sa jag ska anta att jag har det. Jag hade nagon "white patch", dvs vit flack vid till vanster om trumhinnan sa han misstankte att det kanske var en inflammation. (Mamma, du ar valkommen med synpunkter).

Med andra ord, mer antibiotika och nu ar min totala summa pa oronproblemen uppe i minst 1500 sek. Sedan sa maste jag ta orondroppar nu efter bad, ha en slags oronpropp i orat. Han rekommenderade aven att ha badmossa men det har jag banne mig inte. Sag vad du vill, men inte det kara lilla doktor. Jag ska i vart fall ata medicin i 7 dagar sen maste jag pa undersokning igen. Tack och lov for det svenska avtalet med Australien ang sjukvard. Hade jag varit tysk hade jag inte haft pengar till att ta mig hem langre.

(Problemen uppstod ju vid dykningen men jag maste saga att det var vart det anda!).



Imorgon ar det Australia Day, vad det gar ut pa.. det har jag ingen aning om. Det blir fest och firande en sista kvall i Atherton. (Ja, det var ok att dricka alkohol aven om jag var pa antibiotika). En sista arbetsdag sen ar jag fri fran arbete till sommaren! Underbart!

Lordag

Sa, da har mina reskamrater lamnat Atherton. Dom tva tyskarna (Maren fran Prodive och Judith som vi traffade har i Atherton) reser fore mig och gor fallskarmshoppningen som jag dessvarre inte kan gora pga mina oron.

Dom ringde nyss och har bokat hela var resa nerfor kusten. Nu (snart) vet jag alla datum och vilka aktiviteter vi ska gora. Det kanns som om att ha en plan pa allt tar bort charmen av backpackerlivet. Fast jag vek in min rost da bada tjejerna ville boka in allt. De fem veckorna jag reser "nerfor" kostar mig ca 15 000 sek vilket jaa, jag antar ar helt okej!

Fast nu vet jag iaf att vi ska kora en kajaksafari (med delfiner forhoppningsvis, sa kul!), dykning, whitsundays, fraser island, Zoo, Brisbane och en massa mer.

Jag kommer dock inte se nagot utav Sydney da vi anlander dit den 3e mars och mitt flyg till Melbourne gar tidigt pa morgonen den 4e. Men, det far jag ta efter Bali.

(Annelie och Lisa, ni kan ju vanta med att gora Sydney till slutet och sa far vi ses dar! Med andra ord, borja er resa i Cairns!)



Det blir nog nagra lugna dagar nu med en massa bocker eftersom att Emelie och Angelica (Ems svenska arbetskamrat) jobbar mycket. Dock blir det en sista rejal utekvall kan jag tanka mig pa tisdag da det ar Australia Day (jag far pa onsdag). Jag hoppas att det blir lika stort som Oslos nationaldag forra aret.

Framtid och nutid.

Jag fick ett meddelande av Twilfit nyss, det verkar som att jag ska bli deras "extra" i sommar och det kanns alldeles underbart. Det blir nog inte alls manga timmar. Men det vore faktiskt skont att ha ett "riktigt" sommarlov (inte mycket jobb) iom att jag planerar att plugga till hosten.

Vi far se hur det gar med det..

Just nu ar jag bara sa overlycklig over allt.

"Bara" sju dagar kvar i Atherton
Sen kusten i fem veckor
Sen Melbourne i fem dagar
Sen Perth i fem dagar
Sen Bali i fem veckor
Sen Oz igen och Sydney
Sen Nya Zeeland
Sen Bangkok
Sen Sverige
Sen lite Twilfit forhoppningsvis
Sen Skola.

Det har kanns bra!

BALI 15 mars - 21 april!

Vi ses i Nangijala eller pa trastocks

Kan dagen bli trakigare? Idag for alla harifran. Framforallt mina svenska bondar. Jag har ingen svensk allierad kvar pa lodgen. Ingen Mats som mar som en bjorn. Ingen Albin som mar skit. Ingen Wille som sager satan. Ingen Gustav som vill lana mat och ingen basketplan.

Annu en till trakig sak ar att det regnar, det ar sondag, jag var tvungen att jobba "over" en timme.

Jag ska nog muntra upp mig sjalv med en resa till Bali i mars.

Resplan ar inte lika med resekassa

Jag har en ny, dock suddig resplan.

24 jan reser jag nerfor kusten med Maren, (5 mars, flyger Maren till Perth). Jag reser vidare till Melbourne ar dar i ca en vecka. Sen flyger jag till Perth och ar dar med Maren i en vecka.

Darefter, BALI! Blir ca 3 veckor, kanske drar till Malaysia i tio dagar. Sen tillbaka till Australien for att flyga till Nya Zeeland. Tva, tre veckor dar. ( Den resan gor jag med Emelie)

Sen Fiji i en vecka, sen Los Angeles och San Fran i ca en vecka. (Den resan gor jag ensam).

Och SVERGIE till sommaren. Hmm.. det tycker jag later bra. Nu maste jag bara lista ut om min bors tycker att det later bra ocksa.

Dags att bli manlig

Jag har fatt ett eksem som ar over hela kroppen flackvis. Mina ben ser rent ut sagt forjavliga ut. Jag provade ett par hogklackat idag men Emelie bara skrattade for det sag sa dumt ut med dom fula benen. Igar var jag till doktorn for det borjade "spara" som skelleftebor ofta sager om fester som har gatt for langt, det vill saga ett a med en prick over.

Doktorn sa att det var en allergisk reaktion och att det var svart att saga vad det var exakt men hon gav mig stark antihistamin (en bieffekt ar att den gor mig somning) och steroider (jag hoppas att den inte har nagra bieftekter pa mig).

Jag kande dock av somnigheten, imorse vaknade jag vid fem over att jag behovde ga pa toaletten "NU!" sen sag jag aven att jag inte stallt veckarklockan. Jag minns att jag borjade stalla om den fast sen vaknar jag tre timmar senare av att Jin (en chef) kommer in och vacker mig och att jag verkligen behovde ga pa toa. Inte sa lyckat, jag borde nog ta dom lite tidigare idag.. var sa trott imorse.

Under lakarbesoket var Maren med mig hela tiden, det ar hon jag umgas mest med har, som jag aven hade dykarkursen med och hade det dar fula mangoutslaget som jag la upp en bild pa. Hon ar fran Tyskland och under sitt lakarbesok var hon tvungen att betala 3500 sek for att hon hade inte samma avtal med Oz som svenskar har). Da Maren var dar sa var hennes utslag mycket varre och hon fick en mycket samre lakare. Da min undersokning ar klar och jag och Maren gar ut ur rummet vander jag mig om och fragar vars jag ska betala for medicinen och besoket, lakaren sager glatt "No, you get that for free!" med en glad rost. Maren var inte alls bitter efter det.

Nu blir det sushi till middag!

-33 + 33 + 33 = Atherton

Jag laste pa Amandas blogg att det var minus 33 grader hos henne.
Da ska jag replikera med att det ar 66 grader varmare har.

Skal for det!

Igar blev det en impulsutgang. Emelie hade langledigt (1,5 dag!!!) sa hon ville ta tillfallet i akt att sta pa andra sidan baren och fa bestalla drinkar sjalv. Jag ringde henne vid atta och hon var redan igang. Pratade med tva av svenskarna pa mitt hostel och vi drog dit. Da blev det nagon ol och Emelie kom med jagerbombs och sen var kvallen igang. Det var riktigt kul. Svenskarna (fyra av oss) spelade biljard och hur kul det an ar att mota en massa utlandska manniskor och kulturer sa ar det alltid lika skont att bara vara svensk och prata svenska.



Sen blev det ytterligare nagon ol i baren innan Mick (Emelies chef i baren) ansag att vi spenderade for lite pengar i baren och stangde baren. Vi hade dock lyckats skjuta pa stangningen (som var klockan tio) i tva timmar och kul hade vi!

Vilket kandes imorse. Alla skulle upp och jobba och nu snackar vi inte sovmorgon utan fem-sex tiden. (Tidigaste bussen gick 4.30!) Jag vaknade kl fem av att jag horde en massa ljud, kande av huvudet litegrann och gick och motte alla manniskor som hade lite angest over att dom tog den dar sista olen. Nagon som var pavag ut till bussen fragade hur det var med mig, och da fick jag svara "Ok, men jag behover ju inte stiga upp forran om tva timmar heller" och jag har nog aldrig alskat mitt jobb mer.

Tiderna och utmattningen som fruktplockare ar hemska. Min nackdel ar ju bara att jag aaaaaldrig ar ledig. Men det gjorde inte sa mycket da jag fick se alla andra. Vi far bara se hur det gar pa lordag da det snackas om fest pa fredag. Da vet jag att jag inte kommer att tycka om mitt jobb lika mycket..

Bildkavalkad

Det har beskriver Atherton riktigt bra! Detta star pa en dorr till en restaurang. I Atherton maste man faktiskt satta upp sanna skyktar. Man far dock ha skitiga skor och skitiga klader dar Emelie jobbar och i princip overallt. Ratt skont faktiskt, det ar aldrig kladpress. Da kan jag ju aven passa pa att saga att man brukar kunna skilja ut backpackarna fran invanarna da vi for en gangs skull ar det renare folket.


Jag klagade till min chef for att det sag ut sahar en kvall vid tio tiden. Det har ar anda ganska ok. Det var bara vattnet som gjorde att jag ville ta kort. Bakom mig star det en massa odiskad disk.


Frank, chefen, pratade med folk om diskningen och dom lod for dom ville inte borja betala 10 dollar mer i hyra. Da sag det ut sahar.. Ja, vad ska man saga. Dom hade ju diskat iaf, kanske inte plockat bort den rena disken men anda.


Som jag har skrivit tidigare sa ar mangos elaka. Endel far utslag och endel blir riktigt allergiska mot syran i mangon. Maren ar en av dom.
Det har ar rash gone bad.


Vaknar annandag jul och ser ut sahar. Jag hade tidigare tankt lagga upp en bild pa hur mina ben sag ut den dagen ocksa.. men efter att jag kollar pa hur mina ben ser ut nu sa inser jag att det var ingenting.


Julafton! Har har ni en liten del av juldekorationerna i Atherton.

Livet och planerna nu

Jag vet att det ar mycket text nu och fa bilder men ni far ju veta vad som hander iallafall!

Idag sa var jag sa fruktansvart uttrakad och holl pa att dribbla lite med en basketboll. Sen slutade det med att vi drog ihop 10pers och gick och spela basket, jag tackar gud for min lilla basketkarriar for jag var ensam tjej och jag var inte helt utklassad anda. Fast konditionen var inte densamma som under basketen. Fast da var ju inte heller varmen densamma. Att rora pa sig i det har landet ar svettigt!

Sedan blev det plattar till middag. Det smakade svenskt och ooh sa gott. Imorgon blir det sushi och oj sa vi har langtat!

Imorgon borjar ju alla som sagt jobba som vanligt och det blir odsligt har hemma. Har dock fatt hora att dom har en pool i narheten. Ska kanske passa pa att simma lite! Pa kvallen kommer sedan Tracy, en tjej som bodde pa samma hostell som oss i Cairns.

I ovrigt sa pratade jag och Emelie om resande och.. jag vill inte lamna henne. Jag vet inte riktigt hur vi ska gora an. Men sa trakigt att vara utan Emelie min trogna vapendragare. Jag maste kolla igenom min ekonomi lite till och sedan kolla upp datum, vars alla befinner sig osv.. Det finns alldeles for manga mojligheter och platser att se i den har varlden och det matchar dessvarre inte min ekonomi.

Jobb

Sitter nu och njuter av att jag inte behover vakna sa tidigt imorgon. Imorgon blir det vardag och alla ska stiga upp vid 5 tiden. Endel maste tom stiga upp 4 medan jag inte behover vakna forran atta. Mitt jobb har sina fordelar och nackdelar.

+
Borjar sent (i jamforelse)
Slutar tidigt
Far billigare hyra
Om jag hittar nagot det inte star namn pa sa far jag slanga det. (Eller ta det sjalv)

-
Far inte lika mycket pengar in pa kontot
Blir tjatmoster
Jobbar varenda lilla enstaka dag
Far for mycket fritid i ett stalle dar det finns for lite att gora

Sa, lite mer ingaende sa jobbar jag sa fort att jag far inte ihop 35/40 h som han lovade. Forra veckan fick jag ihop 26 timmar.. jag jobbade dock bara sex dagar men jag konfronterade Frank (chefen). Han lovade mig att om jag gjorde jobbet under 30 timmar sa behovde jag inte betala nagon hyra alls. (Dom andra betalar 175 for boendet). Sedan pratade jag aven om hur forjavligt det sag ut i koket pa morgonen sa idag pratade Frank med alla om att dom inte diskar lagger han till 10 dollar pa hyran. Sa nar jag kom hem fran en pratstund med Emelie och ser koket.. Javisst, det var mycket diskat. Men inget bortplockat, det var bara att skratta at. Jag lovar att jag ska lagga upp lite kort snart.

Jag far val bara inse att for att vara har i Atherton och i den har situationen sa har jag det anda ratt bra. Och om jag inte har tur sa kan det handa att jag kan florta till mig ett "tremanadersbevis" pa att jag har jobbat pa en farm. Aven om jag bara jobbar 1,5 manad. Det har stallet funkar sa..