Dagarna går, Emelie flög hem igår och nu är det bara jag och Angelica är kvar. Klas är fortfarande i Indonesien och på någon av Giliöarna men borde komma hem till Bali snart tycker jag. Det är konstigt att bara vara två efter att tidigare ha tillhört en stor grupp eller tom stått emellan tre grupper. Har även lyckats dra på mig en bihåleinflammation, har inte fått diagnosen av en läkare utan det är Angelica-som-har-haft-alla-sjukdommar som har hjälpt mig komma på vad det var. Tandköttet gör ont, näsan gör ont, har varken smak eller luktsinne, huvudvärk. Går på antibiotika nu, det bör väl bara borta om någon dag.

På Gili Trawangan så hade jag en hemsk hosta och då jag följde Emelie till doktorn (för hennes "tonsils", kommer inte på svenska ordet) så hörde läkarn hostan och gav mig medicin också. Då jag var till en annan läkare för att få antibiotika så får jag veta vad jag egentligen ätit.

Jag har ätit fyra olika tabletter i fyra dagar, tre ggr om dagen.
"Den är för torrhosta, den är för blöthosta, den är för torrhosta, den är för blöthosta."

Det går ju inte att göra annat än att älska läkarvården och engelskan i det här landet.


Eftersom jag befinner mig i Kuta så finns det inte så mycket mer att göra än att sola vid poolen på dagen och festa på kvällen. Igår gick jag till "Mallorcabordet" där alla svenskar förfestar, jag tog det lugnt iom antibiotikan fast det var ganska kul ändå. Ibland kan det bara vara jobbigt att prata med folk. Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på vissa saker. Det var en kille som berättade att han hade bestigit ett berg på Lombok och att det var så jobbigt för att han fick höjdsjuka och svimmade. Vad ska man svara? Ibland vill jag bara berätta allt för alla och att varenda människa ska veta allt. Tydligen går det rykten om hur det gick till. Det är svårt men. Det är ju bara att ta sig igenom det.

Igårkväll gick jag till Apache och lämnade festfolket, det är en reggaebar som Danne snackade om. Han hade nog gillat stället.. Det är så konstigt, jag förstår det inte.

Nej, jag önskar att tiden kunde gå fortare men nu har jag tio dagar kvar.. jag och Angelica har det båda ganska snålt om pengar så det känns skönt att vi är i samma ekonomiklass. Men pga pengabrist, Bali är inte alls så billigt, så blir poolen det största nöjet/enda nöjet och enligt väderdiagnosen så kommer det bara att vara sol på förmiddagen den närmsta veckan. Det här kommer att bli tio långa dagar. Är dock väldigt glad över att jag har Angelica här. Hon är super.

Vi gick till sängs vid nio men efter för mycket tankar kände jag att det var bättre att gå upp. Nej, nu är det verkligen nedräkning som gäller..