Nu ar det inte lang tid kvar och det borjar markas pa drommarna jag drommer. Jag har traffat alla i mina drommar, jag sprang pa Lisa och Annelie pa nagot hostell i mina drommar. Jag har haft drommar som man inte vill sluta dromma och drommar som man borde ha vaknat fran for lange sedan. Drommar som det inte gar att vakna till.

Nu ar det bara att halla tummarna pa att askmolnet forsvinner och att det blir en saker fard och att tidsplanen haller. Kanner mig inte sa supersugen pa att vara fast i Doha. Nu vill jag hem. Det har varit tre for langa konstiga veckor.

Jag har pratat med Angelica om vad man ska saga om den fem manaders resa jag har haft. Jag har varit med om en hel del. En lite dalig borjan, ett bra mitten och ja, den sista tiden vet jag inte hur jag ska borja beskriva.

Det ar dags att komma hem nu.