Doktorer, bett och tabletter

Nu börjar resan ta slut och jag tänkte att jag kunde ta och sammanfatta det hela, medicinskt sätt. Det har ju nämligen varit många turer hit och dit till doktorer, sjukhus och apotek.

Det hela börjar efter en vecka i Cairns och dykningen, blod på trumhinnan så jag måste käka antibiotika. Har sedan ett konstigt bett på benet som visar sig vara ett spindelbett, det blir x antal salvor innan jag har kurerat mig från bettet. Sedan tar jag en liten tur till regnskogen och det är här då vi börjar inse att, har du Lina i närheten så kommer insekterna att sätta sig på henne. De få 20 minutrarna i regnskogen slutar i ett enda stort myggbett över hela benet, det blir salvor, myggspray och antihistamin.

Därefter far jag till Atherton för att plocka mango och jag får ont i örat igen och mycket riktigt, jag har ett hål i trumhinnan, jag får antibiotika. (Vi kan slänga in en vagel innanför ögonlocket som fyrdubblar ena ögat där också). Måste sedan komma på återbesök och hålet är fortfarande ett hål och antibiotika käkas friskt. Sedan kommer klådan, det slog regnskogen i klådskalan, såg rent ut sagt förjävligt ut. Det blir steroider och stark antihistamin som gör en trött och slut. Efter kuren avtar klådan sakta men säkert och tillslut så är tiden äntligen över i Atherton och jag gör ett sista besök hos doktorn för att kolla upp öronen. Hålet är kvar och antibiotika tas ännu en gång, örondroppar och öronskydd inhandlas även på doktorns ordination. Sedan visar det sig att om man käkar antibiotika så är det lätt att få svampinfektion. Check. Efter att jag har avslutat den senaste antibiotikakuren så sa doktorn att jag måste fara och kolla upp örat efter två veckor, ÄNTLIGEN, hålet är borta. Det simmas och leker och livet är bra och friskt. Men, så, på min födelsedag så uppdagas det att vi har bedbugs. Det tvättas och har sig innan vi har fått bort krypen och sedan börjar oturen att vända. Krypen försvinner i takt med att klådsalvorna tar slut och livet leker ännu en gång och jag har gjort mitt sista besök på det australienska sjukhuset. Men så har vi Bali.

Livet är bra men jag tycks bli lite sjukare efter varje natt och då botten is nådd så börjar vi prata om att det kan vara möglet i rummet som gjort mig sjuk. Då jag hittar en oanvänd sko söndermöglad i rummet så ger jag receptionen en utskällning och får slutligen ett (typ) mögelfritt rum. Känner mig forfarande ganska nere och krasslig men det börjar vända. Då Danne dör så försvinner all energi och kroppen la av både psysiskt och fysiskt. Huvudvärken smyger sig på och jag får en hosta som gör att Emelie tycker att jag kan spela flickan i Exorcisten. Då jag följer Emelie till doktorn så bad jag honom att snabbtitta i min hals och han verkade tycka att jag var lite hypokondrisk då han inte såg något fel. Han går sedan för att fixa antibiotika åt Emelie och min hosta kommer igång. Han ändrar sin uppfattning och jag får fyra olika tabletter mot hostan. Nån dag senare känner jag mig ännu sämre och drar mig till apoteket och får antibiotika och jag har bihåleinflammation. Käkar antibiotika i fem dagar innan luktsinnet kommer tillbaka. Och det för oss till idag.

Igår var första dagen efter antibiotikakuren och idag vaknar jag med en smärta i örat som aldrig förr. Jag spyr, mår förjävligt och tar mig till apoteket ännu en gång med långsamma ben och ett lutande huvud. Jag ber doktorn kolla i örat och -HEJ "MELLANÖRAINFEKTION". Doktorn ber mig åka till en specialist men jag förklarar att pengarna inte räcker till det, han vill ge mig stark antibiotika och jag förklarar ännu en gång att pengarna inte räcker till den heller. Så nu sitter jag här, ännu en gång med billig antibiotika i kroppen, smärtstillare och tabletter för inflammationen.

Så vad säger man om 6 kurer med antibiotika på en knappt fem månader lång resa? Jo att det är dyrt. Jag har räknat ut att mina småbesök har kostat mig ca 4000 svenska kronor och att öron inte riktigt är min grej. Har tom hittat ett smeknamn för antibiotika, anti-B. Det är faktiskt lite underhållande när jag läser igenom allt men jag kan ju inte påstå att jag inte tycker synd om mig själv.